Du sa att du ville dö, du grät bakom dörren

Nej, balnatten blev inte den bästa natten i mitt liv. Och det var inte roligare än Prag. Hände så himla mycket, men inget jag kan skriva här. Hela kvällen var så himla upp och ner hela tiden och jag hade på mig en klänning som inte gett mig annat än ångest den senaste veckan. Men nog om det. Balen var definitivit inte värd 1150kr, men jag är glad att jag gick.

Idag var jag hemma hos min morfar och fikade. Han sa att han är jätteorolig över att jag ska flytta till London och är helt övertygad om att jag kommer följa med snuskgubbar hem. (Tydligen har han tänkt väldigt mycket på det här.) Vilka höga tankar han har om mig.

93 dagar tills jag flyttar iallafall. Tre månader imorgon. Kliar i hela kroppen så mycket jag längtar just nu. Tur att jag har hittat Emma och Charlotta att längta med.

Det är svårt
att inte gråta
när jag tänker på
oss två
och
nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0