Idag fyller Filippa elva år. Nu kanske ni tror att jag ska skriva värsta känslosamma inlägget om att jag älskar henne mest i hela världen och allt sånt, men jag ser ingen mening med det. Det är väl bättre att jag säger det till henne ansikte mot ansikte än att berätta det för alla som läser min blogg? x)

Kan inte fatta att det var elva år sen hon föddes! Det känns som att hon alltid funnits. Men med tanke på hur mycket jag kommer ihåg hade det lika gärna kunna hänt igår. T.o.m. betydelselösa detaljer. Jag hade med mig en "Lilla Anna"-bok som jag lånat på biblioteket till mormor och morfar (där jag sov medan mamma och pappa var på sjukhuset). Och jag hade packat i min bruna Björneväska. När jag svarade för att få reda på om jag fått en lillasyster eller lillebror svarade jag i telefonen inne i TV-rummet. Och när jag träffade Filippa för första gången hade jag en röd Pongotröja och diadem. (Feel free to laugh! xD)

Jag har sett filmen från första gången jag fick hålla Filippa på BB den sjätte februari och jag tror aldrig att jag sett mig själv så lycklig som då. Helt genomlycklig. Mitt leende går från ena örat till det andra och jag skrattar (så där som man gör när man har så mycket känslor som man inte vet vad man ska göra med xD) hela tiden.

Tack för Filippa, hon är det bästa som nånsin hänt mig! :*









      



Och såhär ser hon ut idag, 5 februari 2009:


(yes, blogg.se har bäst bildupplösning.. -.-)