Fy fan.

Fy faaan. Jag kan inte komma tillbaka till "gråta-på-morgonen-innan-skolan"-stadiet. Grät i alla fall som fan imorse för att sen skina som en sol när jag kom till skolan.

Har skrattat extra högt idag. Extra högt, extra länge. Extra falskt! Bara för att ingen ska se hur jävla ledsen jag är.

Nu får ju alla ändå reda på det, men det är lättare. För då kan alla låtsas som att inget hänt imorgon. Som att ingen läst detta, som att ingen vet att jag är ledsen och så blir jag inte någon börda!


Det har varit jobbigt att äta idag. Varje gång jag svalt har det spridit sig en smärta mellan hjärtat och vänster axel. Jag är rädd. Rädd för att jag ska ha tagit sönder nåt inne i mig själv..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0