please just save me from this darkness
Jag ställer mig i dörröppningen. Det är tyst. Det enda som hörs är Salo som käkar av sitt hö. Och Filippas låga snarkningar. De hörs bara om man lyssnar noga. Långsamma, lugna.
Jag stoppar om henne. Klappar henne på kinden. Solen har gett henne fler fräknar.
Sen står jag kvar där, i mörkret. Orolig. Jag vill skydda henne från allt ont, men jag känner mig så hjälplös. För det finns inget jag kan göra.
Jag stoppar om henne. Klappar henne på kinden. Solen har gett henne fler fräknar.
Sen står jag kvar där, i mörkret. Orolig. Jag vill skydda henne från allt ont, men jag känner mig så hjälplös. För det finns inget jag kan göra.
(Jag har nog en sjukdom. Ibland blir mitt liv som en bok i huvudet..)
Kommentarer
elin
haha, ibalnd skriver jag blogg i huvet XD
Trackback
