Alltså. Västerås. Herregud.

Hela resan började med att jag fastnade i Linköping. Någon hade glömt stänga en bro så vi kom inte över kanalen. Träffade iallafall en trevlig kille på tåget. Vi skulle med samma tåg, men vi blev mer än en timme sena till Norrköping och missade såklart det. Så han tog mig på en runda i Norrköping, hade ju aldrig varit där. Men jag kände igen allt från "Dom kallar oss artister" med Markus. Vi var nere och kände på vattnet och sen skulle han helt plötsligt lära mig åka longboard. Jag vet inte. Random.

Kom iallafall till sist ett tåg. Världens lökigaste tåg. Sa hejdå till honom när han hoppade av och två timmar senare eller nåt sånt var jag framme i Västerås. Äntligen. Gick till hotellet, fräschade till mig (kände mig inte helt okej efter 8 timmars tågfärd..) och åt lite. Sen gick jag ner till scenen.

Väntade och väntade och ja. Sen kom Thomas Di Leva. Orkade inte hur dålig han var. Orkade inte att folk helt plötsligt började ta av sig kläderna.

När det var slut kom Marina. Och en timme senare började konserten. Började himla bra, allting var bra. Sen kom en tant och började pussa på Marina och rufsa mig i håret och säga "du är så fin, så fin". Dog lite. Och sen blev vi inte av med henne förrän precis i slutet. Så det förstörde ju en del. Fattar inte varför vi alltid utsätts för dessa personerna. På Backyard Babies '09 var det ju Jepson. Där fick Marina också en puss. Sånt offer. ("Du är ju fan asfull! Hur många hinkar öl har du druckit?" "Nä, jag har bara druckit vodka". "Fajsbook tjajoor!".)

Ja, sen spårade det vara ur ännu mer, men det orkar jag inte skriva om ikväll. Har åkt tåg i jag-vet-inte-hur-många timmar. Alldeles för många. Och sovit alldeles för få. Så godnatt.