Jag dog.

Kvällen var fantastisk.
Helt underbar.
    Perfekt.

Förbandet. Jag var imponerad. Sångaren hade bara en hand och spelade ändå gitarr.

Sen kom Markus. Han var så fin som bara han är. Kollade på mig under nästan hela "Samma nätter väntar alla" och log så stort mot mig när han sjöng "jag vet vad den sista jag älskar kommer heta" att mitt hjärta slog volter.

Ungefär såhär fint var det:





(Ja, som vi redan vet har blogg.se inte världens bästa upplösning - men ändå!)