och visst njuter jag av att lyssna till din poesi

Maria, du får förlåta mig men du kan inte jämt va med
Ibland är två en för många när man bara vill va ifred
Det är inte nåt persoligt, det är bara så det är

Maria, att jag skall gå iland med att ensam berika dig
är väl ändå lika orimligt som att du kan va allt för mig?
Det finns ju så många sidor, så många behov man har

Jag älskar dig, men jag vill inte stå här ensam om du försvann
Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min
Man kan inte äga varann

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0