försöker stå ut, fast det känns som ett tvång

Gick hem till Matilda idag med tom väska för att jag var ledsen och behövde prata ut (jag köper nya bröst och jag talar ut!). Gick därifrån några timmar senare med en fullproppad väska och humöret på topp.

Vi städade hennes rum och det var nog den roligaste kvällen sen Emil åkte hem (på tio dagar alltså). Alla minnen (jag finns överallt på hennes rum - and I like it!) och alla saker, jag dog. Hallonposten, peng i burk i burk, fina julklappar, bikinin ♥, "året vill..", "mina ben, mina beeen!" och en miljon andra internskämt.

Sen åt vi godis och pratade hemlisar tills klockan var över elva och jag insåg att mitt rum var stökigt, min väska inte var packad, Marinas present inte var inslagen och mitt klädschema inte var klart. Så det var bara att försöka få igen min väska och traska hem.

Det var sista sommarlovsdagen. Bra dag. Bra slut.
Nu ska jag försöka sova.


Kommentarer
marina

svar: nej, så sorgligt ): men, första begravningen? vad är det som har hänt mer? jag hatar att vi nästan aldrig pratar längre. <3

2010-08-18 @ 09:08:50
URL: http://everpresentpast.blogg.se/
marina

svar: åh nej, jag är ledsen. Det måste vara helt förjävligt just nu. jag finns här hela tiden om du känner för att prata om allt eller bara prata om inget. Men det hoppas jag du vet redan :*

2010-08-18 @ 11:48:22
URL: http://everpresentpast.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0