Jag vet att det är många som vill läsa om Göteborg, men jag tänkte inte skriva något speciellt. För det finns inte en chans att jag kan återberätta hur fantastiskt fint det var. Sådär som det alltid är när jag träffar Jojja. Hur glad hon gör mig genom att bara finnas till. Hur bra hennes hand passar i min.

(Det här inlägget gjorde nog inte att folks misstankar om att vi är ihop minskade, men aja. Och för att spä på misstankarna lite mer: På torsdag har vi känt varandra i exakt 16 månader. Det ni!)