HERREGUUUUUUUD! JAG HAR SETT ART GARFUNKEL LIVE. ARTHUR IRA GARFUNKEL. THE GARFUNKEL!
JAG HAR VARIT TYP 30 METER FRÅN HONOM OCH ANDATS SAMMA LUFT SOM HONOM!!! (Det enda som kan slå detta är typ en Bowie-konsert! ;D)

fdsjfhdsmdksjgnfioasjhguenmimnsuiawödsnfjdsnhajfdnsla (sorry, var bara tvungen att få det ur mig!)

Nu känns allt så jävla overkligt! Att jag faktiskt sett honom! Shit..

Vi kom dit vid typ 18.00. Parkerade på Lisebergs parkering och gissa vad som stod där - Garfunkels turnébussar! 2 stycken. Och vet ni? JAG HAR RÖRT DOM! (Kanske dessutom precis där han har rört?)

Det var inte så många där när vi kom. Och det fanns inga affischer eller något. Men! Det stod "18/10 Art Garfunkel 19.30" på tavlan. (Då slog mitt hjärta några extra slag!)

Vid 18.30 var det insläpp. Vi gick på toaletten, köpte lite godis och sen gick vi och satte oss.

Exakt 19.43 (lite sen ofc..) entrade han scenen. Han hade svart skjorta, lila slips och blåa jeans. Och hans hår var lika fint som alltid! ("You didn't expect me to have so much hair did you?")
Kunde inte riktigt fatta att det var han, men det var verkligen det! Han var sig lik! :''*

Första låten han sjöng var El Condor Pasa. Så jävla bra att börja med! :*
Hans mellansnack var jättebra och roliga! :D ("Garfunkel and Simon" xD). Han läste även några texter han skrivit och berättade saker om Paul Simon. ("My friend Paul", aaw! <3)

Såklart körde han Bright Eyes också. Och Scarborough Fair.
Sen var det paus och när han kom in igen hade han bytt om. ("Byt om, I've changed clothes") Då hade han tagit på sig en vit skjorta och en svart väst - samma som på konserten i Central Park. Shit, det var bara för mycket. Man kan inte vara så bra och fin och underbar som han är!!! (Jag vet, alla tycker bättre om Paul Simon utom jag - men seriöst! Garfunkel har något Simon inte har!) Han var sig lik. Bara lite mer rynkor - annars såg han likadan ut. Han hade kavlat upp skjortärmarna på samma sätt som då och hans ben var lika smala.

Under kvällen sjöng han även Bridge Over Troubled Water (då var jag sååå nära att gråta), Sound of Silence, Mrs Robinson och Kathy's song. Fan vilken stämning det blev när han körde Mrs Robinson - ingen ville sluta klappa och stampa i golvet! Och han fick stående ovationer när han körde Sound of Silence och Bridge over Troubled Water (han körde den bra versionen av den!).
Sen körde han även många andra låtar. Några egna (Perfect Moment t.ex.) och några av andra artister.

Men.. it had to end sometime! :'( Ingen ville sluta klappa då heller. Synd att han bara körde en låt som extra nummer..

När det var slut körde jag och mamma hem och nu sitter jag här. Ska nog snart försöka sova. Om jag kan. Jag kan fortfarande inte fatta det!

18 oktober 2008 såg jag Art Garfunkel i Göteborg. :'''''''D

(Tyvärr har jag 0 kort på Art eftersom man inte hade sett någonting, men jag spelade in dom bästa låtarna. Yes! :**)