"Jag mår dåligt", "jag mår dåligt", "jag mår dåligt" .. Ibland känns det som att det är det enda jag hör. Utan att folk frågar dumpar dom grejer på mig, lättar sitt hjärta och sen sticker. Dom skiter i att kolla hur jag mår. Sakta kvävs jag.
Sure, jag har inget emot att snacka om andras problem, men när dom inte är beredda att prata om mina blir det bara jobbigt. Problemen hopar sig och det blir svårt att komma ur.

Imorgon är det engelskprov (som jag inte har pluggat till), slöjd och sen idrott. Kill me now?!